Mål: skadefrihet & förbättring!

Vi bad William att skriva ihop en text om sin träning under hösten och sin rehabilitering efter både diskbråck och pulleyskada i ett finger. Han har tillsammans med oss på Movefanatic tränat mot skadefrihet & förbättring.

DSCF5511

När året lider mot sitt slut så tänker väl nästan alla tillbaka på det ena eller andra. Mitt år har inneburit många positiva, lärorika upplevelser! Mitt diskbråck opererades vilket möjliggjorde efterlängtad uteklättring på hemmaplan under våren och sommaren. I augusti ådrog jag mig dock en pulleyskada på höger ringfinger efter för hårt crimpande utan vidare uppvärmning och överbelastning av vävnaden genom mitt intensiva klättrande utomhus.

Höstens upplägg fick därför, på grund av fingerskadan, bestå av sportspecifik klätterträning för stora muskelgrupper. Träningsupplägget har inte varit helt strikt, Maja Fresk på Movefanatic har designat pass åt mig som inte haft fasta dagar utan kräver lite mer eget ansvar kring planering och utförande. Passen utgjordes främst av sportspecifik styrka för dragmuskler, sportspecifik corestyrka, mobilitet samt antagonistträning ca 3-4 dagar i veckan med målet att genomföra 6-8 veckors träning. Eftersom fingret behövde vila anpassades alla dragövningar så att de har gått att utföra utan att irritera pulleyn i onödan. Vad som hände under tiden jag tränade var att fingret som planerat började bli bättre och jag kunde successivt börja belasta det i openhand position med tejpning. Klätterabstinensen var stor och jag började släppa på fysträningen till förmån för ren klättring igen! Ett kort besök till Kjugekull blev en bra uppladdning inför en inplanerad resa till boulder destinationen Albarracin i Spanien.

Varför slarvar man? Varför är det svårt att hålla sig till en utstuderad plan? Retoriska frågor… Tanken var att jag skulle köra schemat under 8 veckors tid men det blev bara 5. Fingret blev bättre under tiden jag fystränade och under vistelsen i Albarracin. Krämporna verkade läka sig själva med hjälp av den röda sandstenen. Sen kom jag hem igen till klättergymmet och då vart det kört.. Andra passet inomhus så kändes fingret fortfarande såpass bra att jag i min iver glömde läkningsprocessen och provade att dynamiskt dubbel-campusera på campusbrädan. Ett set av det gjorde att ömheten i fingret stegrade sig igen. Jag måste fortsätta att påminna mig själv om mina skador och begränsningar, för det är inte alla gånger skadorna skriker en i örat att hålla tillbaka: helt plötsligt har du inte ont längre. Men det är DÅ man ska vara återhållsam, det är då det är läge att lägga band på sig själv. Att ta det lugnt när man har ont är mycket lättare än att ta det lugnt när man inte har det.

Av de klätterrelaterade skador jag har haft så kommer det alltid något gott i slutändan. Mitt diskbråck tillät klättring utan möjligheten att ta ett fall; det gjorde att jag verkligen fick känna efter för att vara säker på mina flytt för att inte falla och att jag fick klättra ner efter varje boulder istället för att hoppa ner. Nerklättrandet var tveklöst bra för mitt fotarbete. Mitt trasiga finger har dessutom lärt mig att fortsätta iaktta försiktighet även när smärtan börjar tyna bort.

//William Falkenström

Movefanatic – Klättring. Funktion. Osteopati.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s